Archives maj 2003

Politiker vill ha kunskapsöversikter

Att fler och tätare kontakter mellan forskare och politiker behövs, det var något man enades om under Forskningen Dag i riksdagen den 4 mars. När riksdagsledamöterna mötte forskare och forskningsfinansiärer fördes många konkreta önskemål fram om kunskapsöversikter och nya fora för kunskaps- och åsiktsutbyte.

Plenardebatter om EU:s utvidgning och samspelet mellan forskning och politik avlöstes av utskottsutfrågningar och mingellunch. Föredragen handlade om GMO, mutor och korruption, skatter och arbetsliv, transporter och kultur, stamceller och kreativitet. Initiativet till denna Forskningens Dag hade tagits av talmannen Björn von Sydow, som fick ta emot lovord för idén från alla håll.

Enigheten var stor om att detta var ett initiativ som ska följas av andra. Från podiet i plenarsalen lovade Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling att pröva om man kan skapa en kontaktservice, modell ”ExpertSvar” för politiker.

Miljö- och jordbruksutskottet ordförande Catharina Elmsäter-Svärd vittnade om täta informationsträffar med bland andra forskare från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Hon underströk att relationerna måste vara långsiktiga och inte minst uppriktiga:

– Det är viktigt att vi politiker får ta del av även de obekväma sanningarna!

Varför satsas inte mer på att ta fram kunskapsöversikter och sammanställningar av den forskning som gjorts på ett område, undrade några riksdagsledamöter. Formas huvudsekreterare Lisa Sennerby Forsse tog snabbt upp tråden:

– Kvalificerade kunskapsöversikter skulle ha ett stort värde som underlag för politiska beslut! Men det är viktigt att sådana analyser görs av etablerade forskare som har ett nätverk och en internationell överblick. I dag finns många hinder för att framställa kvalificerade kunskapsöversikter. Forskarnas tidsbrist är kanske det största. Andra hinder är brist på medel och oklarhet om vilket meritvärde en sådan produktion har.

– Vi behöver fortsätta diskussionen med politikerna om vilket behov samhället har av kunskapsöversikter och hur vi kan svara mot det. Ett annat intressant exempel på hur forskare kan förse samhället med kunskap är IPCC, en internationell panel av klimatforskare som tar fram vetenskapligt beslutsunderlag och gör framtidsprognoser, framhöll Lisa Sennerby Forsse.

Fler än 5 400 ansökningar inför nästa år

5 444 ansökningar om medel till forskning har kommit in till Vetenskapsrådet i årets stora ansökningsomgång. 260 av dessa ansökningar gäller satsningen på starka forskningsmiljöer.

Alla ansökningar gäller forskning med start nästa år, 2005. Sammanlagt kommer över två miljarder kronor att delas ut från och med nästa år och tre till fyra år framåt.

Beredningsarbetet – som involverar mer än 400 forskare varav många är utländska experter – har redan startat. Under november tas beslut om vilka forskare och projekt som får medel.

Ansökningarnas fördelning
(förra årets siffra inom parentes)
• Humaniora och samhällsvetenskap: 992 (944)
• Medicin: 1 301 (1 300)
• Natur- och teknikvetenskap: 2 475 (2 092)
• Utbildningsvetenskap: 316 (271)
• Longitudinella ansökningar: 25 (40)
• Dyrbar utrustning: 76 (70)
• Starka forskningsmiljöer: 260*

(Siffrorna kan komma att ändras något.)

*Starka forskningsmiljöer är en ny utlysning från och med i år, där högst tio ansökningar kommer att beviljas.

Fakta och konkreta frågor lyfter Forskningsforum

Från och med i år ska Forskningsforums verksamhet renodlas mot strategiska frågor. Öppna seminarier kring konkreta frågor av betydelse för forskningspolitiken är den modell som nye ordföranden Sören Wibe nu lanserar.

– Precis som inom andra politikområden vimlar det av påståenden inom forskningspolitiken. Det kan vara att forskning är viktigt för tillväxten, att Sverige halkar efter i den internationella utvecklingen, att det är bra eller dåligt med små högskolor och så vidare. Inte minst för oss som fattar besluten kan det vara intressant att granska vilka fakta som ligger bakom, säger riksdagsmannen och professorn i skogsekonomi Sören Wibe (s), som sedan februari håller i Forskningsforums ordförandeklubba.

Att försöka förse politiker och intresserad allmänhet med en mer solid kunskapsgrund för den fortsatta debatten, blir vad Forskningsforum framöver ska ägna sig åt. Borta är alltså två deluppdrag som delvis delvis överlappande andra aktörers; ett förslag som framfördes i en utvärdering förra året. [se Forska nr 4 2003]

– Där Forskningsforum i framtiden kan fylla en viktig funktion var enligt utvärderingen att fungera som en mötesplats där forskare, forskningsfinansiärer och politiker kan samtala kring forskningspolitiska frågor, säger Sören Wibe.

Öppna seminarier
Forskningsforum bildades 2001 i samband med att den nya forskningsrådsorganisationen sjösattes, och ska vara ett samarbetsorgan ”för övergripande frågor mellan forskning och samhälle”. Ledamöterna består av företrädare för riksdagens partier samt generaldirektörer för forskningsråden. Vid de öppna seminarier som blir kärnan i verksamheten, och som är tänkta att hållas tre till fyra gånger om året, kommer dock även övriga riksdagsmän, journalister och andra intresserade att kunna delta.

Fokus under seminarierna ska ligga på enskilda, konkreta frågeställningar. Enligt Sören Wibe är det nödvändigt om man ska bidra till att lyfta debatten.

– Min erfarenhet, inte minst som forskare, är att man måste diskutera en sak i taget för att komma framåt. Det ska dessutom vara frågor där det går att få fram ordentliga empiriska belägg. Idén är att de främsta forskare vi har på området tar fram ett faktaunderlag inför varje seminarium. Till det första seminariet, som har temat ”halkar Sveriges forskning efter”, har exempelvis två informationsvetare i Umeå fått i uppdrag att sammanställa en rapport över hur svenska forskare publiceras och citeras internationellt.

Viktigt gå igenom forskningsläget
Andra ämnen som Sören Wibe kan tänka sig att ta upp är forskningens betydelse för tillväxten, för- och nackdelar med ett europeiskt forskningsråd och frågan om svensk forskning behöver kraftsamla.

Allt detta är punkter där såväl riksdagspartier som forskningsfinansiärer i många fall redan har klara uppfattningar. Uppenbarligen önskar Sören Wibe att man ska ta ett steg tillbaka och granska grundvalarna för de egna positionerna. Kan det inte i stället bli den vanliga politiska debatten som flyttar in i Forskningsforum?

Sören Wibe medger att risken finns. Inte minst av den anledningen är det viktigt att man går igenom forskningsläget först.

– Men jag kan mycket väl tänka mig att ena gången kan parti A känna sig trampat på tårna, andra gången parti B. Det kan gälla även mitt eget parti. Men för mig är det viktiga att fakta kommer fram.

Ny teknik förändrar lärandet

Den tekniska utvecklingen inom sjukvården påverkar läkarstudenternas inlärning. Men hur förändras lärandet när fokus flyttas från patienten till en bildskärm? Utbildningsvetenskaplig forskning i Linköping vill undersöka processerna bakom kunskapsinhämtningen hos studenterna.

Gynekologiska undersökningar är erkänt svåra och tar lång tid att lära sig. Att ge en student rätt kunskaper för att till exempel hitta de endast mandelstora äggstockarna är en utmaning för läraren.

Hittills har kunskapsinhämtningen till stor del byggt på studentens egen utveckling i möte med patienter. Det här är på väg att ändras genom ett nytt simuleringshjälpmedel, med vilket studenter genomför gynekologiska undersökningar och delvis följer sina rörelser på en skärm.

– Simuleringshjälpmedlet ger möjlighet att träna rätt grepp och kan ge en väldigt stor teknisk färdighet. Men utan kontakten med patienter stannar inlärningen vid det. Apparaten registrerar inte om studenten uttrycker sig klumpigt eller undviker att titta patienten i ögonen, säger Barbro Wijma, gynekolog och professor vid Linköpings universitet.

Hon har fått anslag från Utbildningsvetenskapliga kommittén för att leda forskning kring lärandet inom gynekologin, kopplat till nya tekniker.

– Idag är kunskapsinhämtningen inom området medicinska färdigheter dåligt undersökt. Här råder en typ av lärlingssystem där studenten hittar förebilder som han eller hon försöker efterlikna i sitt eget praktiska arbete. Mycket av inlärningen sker omedvetet. Vi vill undersöka processerna bakom och få studenterna att reflektera mer över vad som sker.

Barbro Wijma har varit engagerad i att utveckla den medicinska utbildningen under lång tid. Hon driver tillsammans med kollegan Karin Siwe sedan mer än tjugo år ett projekt med professionella patienter inom gynekologin. Dessa ställer upp på undersökningar för att ge studenter en direkt återkoppling på hur de klarar av mötet med en människa i en spänd situation.

– I den kommande forskningen ska vi bland annat jämföra hur inlärningen med det nya simuleringshjälpmedlet kan kompletteras med professionella patienter.

Tvärvetenskapligt projekt
Projektet kring tekniska verktyg inom gynekologin är tvärvetenskapligt och har ett andra ben inom Tema Genus vid universitetet. Här är utgångspunkten hur kvinnors bild av sig själva förändras av de nya instrument som sjukvården använder. Professor Nina Lykke ska undersöka ultraljudtekniken som finns på nästan varje läkarmottagning.

– Ofta införs ny teknik utan en tanke på hur den påverkar oss på andra plan än det rent medicinska. Hur påverkas det vi lär oss om vår kropp på ett kulturellt och psykologiskt plan av att tekniken visualiserar kroppen och flyttar fokus för både läkare och patient till en skärm?

Det tvärvetenskapliga projektet föddes när de två forskarna träffades på tåget hem till Linköping efter ett forskarmöte och upptäckte sitt gemensamma intresse för hur lärandet ser ut i olika tekniska miljöer. När läkarutbildningen blir allt mer tekniktung ställs pedagogiken inför nya utmaningar. Barbro Wijma ser en fara i att läkarstudenterna erbjuds färre direkta möten med patienter.

– Jag hoppas vi hittar ett sätt för att överbrygga det glapp som riskerar att uppstå. Marknaden för olika verktyg växer i takt med att IT-utvecklingen gör allt fler processer möjliga att simulera. Det är viktigt att studera hur väl rustade läkare blir efter att ha övat virtuellt på allt från titthålskirurgi till att känna på bröst efter möjliga tumörer. Detta är kunskap vi behöver för att kunna erbjuda en bra vård.

Regeringen måste reglera fuskhanteringen

Vetenskapsrådet föreslår regeringen att i författningsform reglera hur misstankar om oredlighet i forskning ska hanteras. Om förslaget går igenom kommer misstankar i fortsättningen att behandlas av en oberoende instans.

Genom en ny reglering av hanteringen av oredlighet vill Vetenskapsrådet förbättra möjligheterna att få misstankar behandlade på ett objektivt sätt.

Idag är det arbetsgivarens ansvar att utreda och åtgärda anmälningar. Det innebär att den som misstänker forskningsfusk ska vända sig till rektor vid det lärosäte där forskningen bedrivs. Sedan är det rektors sak att bedöma om ärendet ska föras vidare till exempelvis den expertgrupp på Vetenskapsrådet som utreder anmälningar om oredlighet i forskning.

Av flera anledningar är nuvarande system inte optimalt, menar Björn Thomasson, expert på Vetenskapsrådet:

– Kollegiala bindningar till den som blir anmäld, och risken att universitetet får dåligt rykte, kan leda till att ett universitet inte tar upp en anmälan till behandling. Bara farhågor för att det skulle kunna bli så är tillräckligt för att påverka förtroendet i omvärlden.

Våren 2003 lade Vetenskapsrådets etikkommitté fram ett förslag om att universitet och högskolor skulle inrätta befattningar som ombudsmän. Systemet skulle bygga på att varje lärosäte frivilligt utser en ombudsman att granska misstankar om forskningsfusk. De anmälningar som ombudsmannen bedömer som allvarliga ska sedan rektor få ansvar för.

Ämne för en hearing
På universitet och högskolor har många kritiska röster höjts mot detta förslag, och förslaget var också föremål för mycket diskussion vid den hearing om hantering av forskningsfusk som Vetenskapsrådets etikkommitté anordnade i mars i år. Kritikerna menar framförallt att man redan idag har fullt tillräckliga regler och rutiner för att behandla anmälningar om forskningsfusk. Det har också framförts kritik om att ombudsmännen enligt förslaget inte skulle bli tillräckligt fristående från universiteten.

För att inrätta helt fristående ombudsmän krävs lagstiftning. Vetenskapsrådet föreslår därför att regeringen tar initiativ till att i författningsform ge en ram för hur misstankar om oredlighet i forskningen skall behandlas.

– Ett system med självreglering är att föredra. Det är accepterat bland de berörda, och det skulle kunna genomföras snabbt. Men i och med att ett sådant system av olika skäl inte fått stöd, och nuvarande system inte är tillfredställande, bedömer vi att en författningsreglering måste till, säger Vetenskapsrådets biträdande generaldirektör Madeleine Leijonhufvud.

Med en författning vill Vetenskapsrådet säkerställa att misstankar som förs fram får en objektiv och rättvis behandling, och att förtroendet för forskningen stärks. Myndigheten har i detta sammanhang i första hand inriktat sig på högskolan, men anser att en permanent lösning bör utformas så att den kan tillämpas för all forskning, oberoende av var i landet den bedrivs.

Svensk grundforskning ska nå världsklass

Det övergripande målet för svensk grundforskning är högt ställt:
Sverige ska vara en ledande forskningsnation.

Vetenskapsrådet har ett nationellt ansvar för att utveckla svensk grundforskning så att den uppnår en stark ställning internationellt. Vetenskapsrådet har tre huvuduppgifter: forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation.

Forskning är grunden för samhällets kunskapsutveckling och basen för en högkvalitativ utbildning. Forskning är också avgörande för att öka välfärden genom ekonomisk, social och kulturell utveckling. Med ett ökat forskarengagemang över gränserna blir Sverige delaktigt i den internationella utvecklingen.

Funding for Nordic researcher seminars, in the areas of child psychiatry and odontology

The Joint Committee of the Nordic Medical Research Councils (NOS-M) offers funding for Nordic researcher seminars in 2004-2005. The seminars are targeted to the research areas child psychiatry and odontology. The aim of the NOS-M seminars is to promote researcher training, especially on PhD level, Nordic networks integrating young and senior researchers and Nordic and international contacts. Each seminar consists of two meetings held during two subsequent years.

The seminars are targeted for both young and senior researchers offering PhD students possibilities to interact with senior scientists. The majority of participants should represent young researchers from all Nordic countries. The program should be balanced between lectures highlighting the forefront of the science, preferably by internationally recognised scientists and sessions or workshops where PhD students may present their work and discuss specific problems related to their research.

Nordic scientists are invited to send proposals to organise seminars targeted to promote researcher training and Nordic networks in child psychiatry and odontology. The funding offered per seminar (consisting of two meetings) is maximum 51 000 EUR .

Olof Palmes och Kerstin Hesselgrens gästprofessurer

För internationellt framstående gästforskare

Vetenskapsrådet inbjuder vetenskapliga institutioner inom humaniora, teologi, juridik och samhällsvetenskap att inkomma med förslag till innehavare av rådets två gästprofessurer för framstående utländska forskare. Innehavare av dessa tjänster bör vara väl etablerade forskare med internationellt renommé inom sina vetenskapsområden.

Båda tjänsterna är lediga från och med läsåret 2004/05. Vistelsen i Sverige bör vara minst sex månader och högst ett år. Förslagsställande institution bör vara beredd att svara för det lokala värdskapet och praktiska arrangemang i samband med vistelsen i Sverige. Den gästande forskaren förväntas medverka i institutionens seminarieverksamhet men även besöka andra institutioner i landet inom sitt forskningsområde. Vetenskapsrådets bidrag är avsett att täcka lönekostnader inklusive sociala avgifter och försäkringar, hyra av bostad samt resor till och från Sverige mm, inom en total kostnadsram om 1,4 mkr.

Olof Palme-professuren (Dnr 411-2003-5613)

är inrättad till minne av Sveriges forne statsminister. Professuren skall innehas av en internationellt framstående forskare, vars forskning är inriktad på områden av betydelse för fredssträvanden i vid bemärkelse, i första hand internationell politik, men också det jämförande studiet av sociala institutioner.

Kerstin-Hesselgren professuren (Dnr 411-2003-5614)

är inrättad till minne av Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot, som också var första kvinnan i Internationella Arbetsorganisationen och Sveriges första delegat i Nationernas Förbund. Professuren skall innehas av en internationellt framstående utländsk kvinnlig forskare.

Ansökningsförfarande

Förslag till innehavare kan avse läsåret 2004/05 eller senare. Förslag inges i form av en vanlig skrivelse, med en kort text som presenterar den nominerade forskaren och hans/hennes forskning samt motiven för inbjudan och den tid som är aktuell för vistelsen i Sverige. En CV med fullständiga adressuppgifter och aktuell tjänstetitel för den föreslagna forskaren skall bifogas.

Av skrivelsen bör även framgå vem som kommer att vara kontaktperson vid den eller de institutioner som åtar sig det svenska värdskapet. Erfarenhetsmässigt är det en fördel att det finns två kontaktpersoner, gärna både en manlig och en kvinnlig, i synnerhet om gästforskaren önskar ta med sig egna familjemedlemmar.

Förslag måste vara förankrade hos den som föreslås till tjänsten. En kort engelskspråkig beskrivning av respektive tjänst bifogas. Den finns också utlagd på Vetenskapsrådets hemsida.

Japan tar upp kampen om forskningen

Japan hårdsatsar på att nå positionen som världens främsta forskningsnation – i tävlan med USA och EU. Nu står man inför en total omstrukturering av universitetssystemet, som ska bli drivande i forsknings- och innovationsprocessen. I ambitionerna ingår att öka forskarutbytet mellan industri och akademi och mellan Japan och andra länder – som t ex Sverige. (Av Tina Zethraeus)

Sammanslagning och samsyn på central nivå, självstyre för universiteten, lärarundantagets avskaffande och en rad lagändringar för tekniköverföring, är några av de åtgärder som ska garantera Japan en topplacering bland världens forskningsarenor.

Investeringarna i vetenskap och teknik är massiva. Fokus ligger på IT, miljö, livsvetenskaper och nya material/nanoteknik, samtidigt som man också satsar på energi, rymd- och marinteknik och infrastrukturteknologi.

På flera områden har Sverige och Japan starka beröringspunkter; utbytet är intensivt inom t ex bioteknik, genomik, nanoteknik, miljövård, klimatforskning och robotforskning. Den strukturomvandling som ska göra universiteten till en dynamisk motor i samhällsutvecklingen leder nu också till intensifierad kontakt mellan länderna.

Inspiration från Chalmers
Bara några timmars snabbtågresa från Tokyo ligger Sendai och Tohoku University, i dag en inspirerande modell i förändringsarbetet. Här bildades nyligen Japans första TLO (Technology Lincensing Office, ungefär kontaktsekretariat) med en organisation för patentstöd och samverkan mellan universitet, samhälle och näringsliv.

Ett Hatchery Center (företagskuvös) och patentbolag finns redan på plats för att utveckla spirande företags- och produktidéer. Som privat universitet har man också erfarenhet av det självstyre som väntar de statliga nästa år.

Nästa steg blir att skola om universitetsanställda till entreprenörer, en nästintill total omställning för forskarna som tidigare inte tillåtits att ha bisysslor.

– En av de modeller vi inspireras av är innovationssystemet vid Chalmers tekniska högskola och vi undersöker nu hur en japansk modell kan utvecklas, berättar Yoku Harayma, professor i industriell ekonomi i Tohoku.

Medborgarnas medverkan
Massiva investeringar i forskningscentra och -kluster görs nu på universiteten runt om i Japan för att stödja framväxten av nya tvärvetenskapliga forskningsfält, som t ex nanoteknologi och bioteknik.

Man satsar också alltmer på forskningskommunikation med allmänheten och de framtida forskarna – barn och ungdom. Ett gigantiskt vetenskapsmuseum för frontlinjeforskning, MeSci i Tokyo, är ett synligt bevis på hur man försöker engagera och attrahera de unga.

Vid Tokyo Denki University möter professor Yukio Wakamatsu ett stort intresse för sin forskning om hur man skapar scenario workshops, arenor där forskare, politiker och medborgare möts.

– Att medborgarna engageras mer i forskningens prioriteringar, processer och resultat är livsviktigt för Japans framtid. Just nu arbetar vi med frågor om Tokyobukten och miljöhoten och vi har också testat modellen på genteknik och genmodifierade livsmedel, berättar professor Wakamatsu.

Förlorade år
Statens offensiva satsning ska till en del kompensera för industrin som förlorat forskningskapacitet under 1990-talets ekonomiska kris. Tillbakagången har ökat forskarrörligheten mellan industrin och akademin. I dag kan universiteten rekrytera högutbildade forskare med industribakgrund, och man arbetar även aktivt med att locka toppforskare från andra länder till Japan. Forskningssamarbete och internationellt utbyte på alla nivåer är högt prioriterat. Organisationer som JSPS (Japan Society for the Promotion of Science) har uppgiften att stärka och påskynda de internationella kontakterna, och ett nyöppnat kotor finns t ex i Stockholm.

Asien ett dynamiskt område

– Man kan inte undgå att bli imponerad av de enorma investeringar som görs inom såväl grundforskning som tillämpad forskning.

Det säger Pär Omling, generaldirektör på Vetenskapsrådet. Under senare år har han besökt Japan dels för att delta i en internationell konferens inom nanoteknik, och dels tillsammans med delegationen The Swedish Bio-Mission som leddes av Thomas Östros och bestod av representanter från KI, VINNOVA, Vetenskapsrådet och SUHF. Gruppen besökte flera forskningscentra och studerade bland annat Japans strategi för att hinna ikapp inom postgenomiken (efter kartläggningen av det mänskliga genomet). Andra fält som var av intresse för de svenska delegaterna var hjärnforskning, utvecklingsbiologi, stamcellsforskning och fält där medicin och IT kombineras, som bioinformatik och medicinsk teknik.

– Asien tonar alltmer fram som en intressant och dynamisk världsdel i forskningssammanhang och det sker stora satsningar såväl i Japan, som i exempelvis Korea och Kina. Vi har mycket att vinna på ett fortsatt ökat utbyte. Det svenska och japanska samhället har många likheter och den förändring som universitetsväsendet i Japan nu genomgår har redan skett i Sverige. Det finns också strukturella frågor som forskarrörlighet och jämställdhet att diskutera, kommenterar Pär Omling.