Forskning om demokrati kartlagd

En riktad satsning behövs för att stärka forskningen inom demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser.
Om fler tjänstemän genomgår forskarutbildning skulle forskningsresultat snabbare komma till nytta i samhällsarbetet.
Detta är två slutsatser som Vetenskapsrådet drar av en brett upplagd kartläggning av svensk grundforskning.

Kartläggningen är gjord på regeringens uppdrag och gäller forskning om demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser, som bedrivits i Sverige under 1990-talet.

– Den visar att forskningen är omfattande och väl organiserad, även internationellt sett, säger Jan Larsson på Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap som samordnat arbetet med kartläggningen.

Framförallt är forskning inom statsvetenskap och politisk ekonomi synlig i internationella nätverk och organisationer för forskningssamarbete. Sociologisk välfärdsforskning är också väl organiserad – intresset för forskningen kring välfärds- och trygghetssystem är omfattande både på ett teoretiskt och metodologiskt plan. Däremot har historie- och psykologiforskningen svårare att bli sedd, liksom den filosofiska forskningen. Forskning om folkrörelser handlar numera snarare om sociala rörelser; inom detta område finns det potential till förnyelse som skulle kunna tas till vara med en starkare finansiell bas och infrastruktur.

En mycket stor del av den kartlagda forskningen har finansierats med statliga medel. En stor del har utförts av doktorander. Mycket av forskarnas tid går åt till att hitta finansiärer till själva forskningsarbetet. Ofta saknas tydliga karriärvägar, vilket försvårar rekrytering av de bästa forskarna. Inom disciplinerna har en omfattande samverkan på många håll lett till starka nätverk och produktiva forskningsmiljöer. Däremot är det mång- och tvärvetenskapliga samarbetet svagt utvecklat.

Strategiskt grundforskningsprogram
Vetenskapsrådet ser i kartläggningen tendenser till att den här forskningen splittras på detaljfrågor och i hög grad inriktas på konventionella frågeställningar.

Demokratifrågor som inte har någon klar problemägare med intresse av att initiera eller finansiera forskning riskerar att hamna i skymundan. Dit hör exempelvis frågor om medborgarnas inbördes solidaritet och tillit till varandra och till eliterna, om förhållandet mellan staten och medborgarnas organisationer i det civila samhället, om statsmaktens legitimitet inom olika områden eller om förhållandet mellan statens suveränitet och mänskliga rättigheter.

– Eftersom det är ett oeftergivligt samhällsintresse att demokratin bevaras och utvecklas, så räcker det inte att kartlägga dess nuvarande organisation och funktionssätt, utan man måste också förstå i vilken riktning den utvecklas och hur andra former skulle kunna se ut i framtiden och förstå vilka krafter som styr denna utveckling, säger Bengt Hansson, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap.

För att främja mer fundamental och gränsöverskridande forskning om demokrati, förespråkar Vetenskapsrådet därför en forskningspolitisk satsning på ett strategiskt grundforskningsprogram. Det innebär att den forskningspolitiska styrningen begränsas till att forskningen ska gälla just demokrati, men att det därutöver är de vanliga grundforskningskriterierna som gäller. Detta är nödvändigt för att säkra mångfald och motverka provinsialism.

En tänkbar modell för en sådan satsning kunde vara att man skapar minst tre starka miljöer, var och en uppbyggd kring tre-fem kvalificerade grundforskare med olika ämnesinriktningar, men med intresseområden tillräckligt nära varandra för att inspirera varandra. Var och en av forskningsmiljöernas kärna måste vara fysiskt sammanhållen och gärna kompletterad med nätverk också utanför Sverige.

– Det här skulle ge både synergieffekter mellan olika ingångar till samma problemområde och en mångvetenskaplig brytning som motverkar likriktning, säger Bengt Hansson.

Tjänstemän behöver rätt kompetens
Kartläggningen visar också på problem med kunskapsöverföring i arbetet med att utveckla förvaltningens effektivitet och demokratins innehåll och former. Myndigheter och organisationer har stort ansvar för att sprida kännedom om forskningsresultat och göra dem åtkomliga för såväl beslutsfattare och andra professionella användare som för den intresserade allmänheten.

Vetenskapsrådet konstaterar att forskarnas expertis får betydande genomslag framförallt på central statlig nivå och i de politiska processerna, men att samspelet mellan forskare och praktiker skulle fungera bättre om fler tjänstemän genomgick forskarutbildning och om forskarutbildning krävdes för anställning i FoU-nära befattningar.

Kartläggningen ger studenterna överblick
Grundmaterialet på det historiska området har Gunnela Björk, historiker vid Örebro universitet, tagit fram:

– En sådan här kartläggning av vad som pågår och vad som är gjort inom forskningen är utmärkt att använda i undervisningen. Studenterna får en överblick som gör att de kan leta sig vidare själva.

Inom historieforskningen visar kartläggningen tydliga tendenser till att kön, klass, etnicitet och andra kategorier inte längre betraktas som givna, utan som sociala konstruktioner och därmed historiskt föränderliga. Andra tendenser är att intresset för studier om lokal politik har ökat och att begreppet medborgarskap återigen blivit centralt.

Gunnela Björk framhåller samarbetet med forskare i statsvetenskap, sociologi och litteraturvetenskap – ofta med impulser från genusforskning:

– Det har gynnat förmågan att se nya perspektiv och formulera nya problemställningar. Historieforskningen har mycket att vinna på ett öppet förhållningssätt gentemot andra discipliner; historiska aspekter kan man ju lägga på allt.

Kontroversiell forskning kräver pluralism
Sverker Gustavsson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, understryker hur viktigt det är att främja grundforskning inom demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser. Däremot är han tveksam till en riktad satsning av den karaktär Vetenskapsrådet förespråkar:

– Vi föreställer oss gärna att det råder en allmänt omfattad samsyn bland forskare om vad ordet demokrati betecknar. Men särskilt i diskussionen om Europeiska unionen höjs idag många röster för att överge tolkningen folkstyre, och i stället definiera demokrati som en styrelse av experter, som har folkets bästa för ögonen och som stöds av människor i gemen.

Dessa tendenser gör det oerhört angeläget att stödja en brett internationellt förankrad och kritisk forskning om demokrati, menar Sverker Gustavsson.

– Just därför att begrepp och teorier år så kontroversiella är grundforskning i betydelsen forskarstyrd verksamhet extremt viktig på detta område. Men av det kontroversiella följer också att det inte utan svåra legitimitetsproblem går att koncentrera den fria forskningen på några få händer. I praktiken skulle den modell som skisseras i rapporten innebära att Vetenskapsrådet måste ta ställning till vad som är ”rätt” tolkning av grundnormen.

Bengt Hansson delar Sverker Gustavssons syn på att den nyorientering som nu sker inom demokrati ställer särskilda krav på förutsättningslös och okonventionell forskning:

– Skälet till att vi vill göra en riktad satsning är just att forskning som behandlar kontroversiella aspekter av demokrati har svårt att hävda sig. Med en stark grundforskningsfinansiär får den oberoende forskningen lättare att etablera sig än om varje enskild forskare söker egna medel.

Hur många starka miljöer som bör byggas upp beror på medelstillgången, menar han. Gärna fler om vi får mer pengar. Men att en riktad satsning skulle tvinga Vetenskapsrådet att ta ställning i definitionsfrågor av demokrati, ställer han sig frågande inför:

– Urvalskriterierna vid den typ av satsning vi argumenterar för ska följa samma kvalitetsnormer som i vårt övriga beredningsarbete. Att vi vill ha flera kvalificerade forskare med olika ämnesinriktning i varje grupp är ju just för att garantera mångfald. Vi kommer att ta hänsyn till forskarnas kompetens och idérikedom och till att de kompletterar varandra, gärna genom att de har olika demokratisyn.

Kartläggningen redovisas i rapporten Svensk forskning om demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser (Vetenskapsrådets rapportserie 2003:15)