Regeringen måste reglera fuskhanteringen

Vetenskapsrådet föreslår regeringen att i författningsform reglera hur misstankar om oredlighet i forskning ska hanteras. Om förslaget går igenom kommer misstankar i fortsättningen att behandlas av en oberoende instans.

Genom en ny reglering av hanteringen av oredlighet vill Vetenskapsrådet förbättra möjligheterna att få misstankar behandlade på ett objektivt sätt.

Idag är det arbetsgivarens ansvar att utreda och åtgärda anmälningar. Det innebär att den som misstänker forskningsfusk ska vända sig till rektor vid det lärosäte där forskningen bedrivs. Sedan är det rektors sak att bedöma om ärendet ska föras vidare till exempelvis den expertgrupp på Vetenskapsrådet som utreder anmälningar om oredlighet i forskning.

Av flera anledningar är nuvarande system inte optimalt, menar Björn Thomasson, expert på Vetenskapsrådet:

– Kollegiala bindningar till den som blir anmäld, och risken att universitetet får dåligt rykte, kan leda till att ett universitet inte tar upp en anmälan till behandling. Bara farhågor för att det skulle kunna bli så är tillräckligt för att påverka förtroendet i omvärlden.

Våren 2003 lade Vetenskapsrådets etikkommitté fram ett förslag om att universitet och högskolor skulle inrätta befattningar som ombudsmän. Systemet skulle bygga på att varje lärosäte frivilligt utser en ombudsman att granska misstankar om forskningsfusk. De anmälningar som ombudsmannen bedömer som allvarliga ska sedan rektor få ansvar för.

Ämne för en hearing
På universitet och högskolor har många kritiska röster höjts mot detta förslag, och förslaget var också föremål för mycket diskussion vid den hearing om hantering av forskningsfusk som Vetenskapsrådets etikkommitté anordnade i mars i år. Kritikerna menar framförallt att man redan idag har fullt tillräckliga regler och rutiner för att behandla anmälningar om forskningsfusk. Det har också framförts kritik om att ombudsmännen enligt förslaget inte skulle bli tillräckligt fristående från universiteten.

För att inrätta helt fristående ombudsmän krävs lagstiftning. Vetenskapsrådet föreslår därför att regeringen tar initiativ till att i författningsform ge en ram för hur misstankar om oredlighet i forskningen skall behandlas.

– Ett system med självreglering är att föredra. Det är accepterat bland de berörda, och det skulle kunna genomföras snabbt. Men i och med att ett sådant system av olika skäl inte fått stöd, och nuvarande system inte är tillfredställande, bedömer vi att en författningsreglering måste till, säger Vetenskapsrådets biträdande generaldirektör Madeleine Leijonhufvud.

Med en författning vill Vetenskapsrådet säkerställa att misstankar som förs fram får en objektiv och rättvis behandling, och att förtroendet för forskningen stärks. Myndigheten har i detta sammanhang i första hand inriktat sig på högskolan, men anser att en permanent lösning bör utformas så att den kan tillämpas för all forskning, oberoende av var i landet den bedrivs.